American Roots Music

I början av 1900-talet var ”folk music” framförallt de vitas musik i det lantliga södern, men snart inkluderades också de svartas musik – speciellt bluesen. Kännetecknande var att folkmusiken uttryckte vanliga människors vardagliga hopp, sorger och övertygelser.

På 60-talet började många kända musiker använda folkmusiken som en artistisk källa som aldrig förr. Folk music blev en populär genre, tack vare Bob Dylan, Pete Seeger och många flera.

Efterhand har termen ”roots music” kommit att beskriva den lokala folkmusik som fortfarande sjungs runtom i Amerika. Framförallt handlar det om traditionell musik i skärningspunkten mellan blues, gospel och country.

Roots music är ett sätt att ge marginaliserade människor en röst. Musiken speglar kampen mot förtryckande sociala och ekonomiska förhållanden, men är också ett medel för att stärka självkänslan och identiteten. Den här musiken har bl a varit oerhört betydelsefull i processen att bryta ner rasbarriärerna i USA.

Religionens och kyrkans inflytande på musiken är fundamental. Såväl svarta som vita musiker fick sin musikaliska utbildning i en miljö som präglades av religiös musik. Och både i den svarta och vita traditionen har den religiösa musiken också varit inspirationskälla för skapandet och framförandet av sekulära sånger.

Frihet är ett återkommande tema i American roots music, både vad gäller innehållet i sångerna och hur de ofta använts i kampen för sociala förändringar och frihet från förtryck – tydligt illustrerat av den gamla hymnen ”We shall overcome” som på 60-talet blev medborgarrättsrörelsens kampsång framför andra.

Roots musics fortsatta popularitet vittnar om ett musikaliskt språk som beskriver människans situation i olika tider. I vår globaliserade värld är rötterna inte lika tydligt geografiskt och kulturellt förankrade, men roots music fungerar fortsatt som en inspirationskälla för reflektion och sociala förändringar – inte bara för amerikaner.

 (Källa: Public Broadcasting Service: www.pbs.org/americanrootsmusic/)